… yrkesfiskare på Grace, Fiskebäck
1. Berätta kort om ditt arbete idag?
Det är rätt så enkelt – vi är två man på en fiskebåt som går ut härifrån Fiskebäck söndag kväll och så fiskar vi fram till torsdag eller fredag morgon. Vi fiskar olika saker beroende på årstiden och kan dra fisk i början på veckan och räka i slutet. Så går vi iland och lossar upp, sedan går vi ut igen. Vi har alltid flera olika typer av redskap med oss så att vi kan skifta och försöker alltid fiska det som finns i stället för att ligga och dra med samma trål där vi märker att det är mycket ungfisk eller brist på fisk. Vi försöker vara flexibla och anpassa oss till tillgång och efterfrågan under året och fiska det som passar för att hålla kvalitet. Många av de äldre säger att man ska göra sin grej men då är väl min grej att göra allt. Vi är några båtar som fiskar på det här sättet och jag tror att det är det som är det hållbara i längden. Jag har haft min båt i tre år och kvoterna har gått ner med 65 procent sedan vi köpte den – då måste man ju fylla upp med något annat för att kunna leverera det som banker och andra vill. Och då är det bara att vara flexibel på alla sätt och vis.
2. Varför valde du att bli yrkesfiskare och hur har yrket förändrats?
I Grundsund där jag växte upp fanns det en fiskebåt och jag tyckte alltid att det var väldig häftigt med båtarna när jag var liten. Jag är världens nörd än idag. Sedan har fisket kommit efterhand. Jag har aldrig tyckt det varit roligt att stå med ett fiskespö utan det är när man fiskar lite mer på riktigt med båt som det är skoj. Det finns inga pengar i världen som kan väga upp för det jobb vi gör, det är inte värt det, utan du måste tycka att det är genuint roligt och ha ett intresse för det. Vi har lyckats pricka in två års pandemi och nu kriget i Ukraina med höjda oljepriser så det är klart att man många gånger undrar vad man håller på med. Men vi har fått lära oss enormt mycket.
Det är mycket som är förändrat i yrket. Tidigare hade vi veckoransoner och det var dåligt. Årsransonerna som vi har nu har hjälpt till mycket för att man ska kunna fiska sin tilldelade ranson under valfri tid på året. Och att man kan hyra på sig mer av det man behöver och hyra ut det man inte behöver. Men hade vi kunnat få individuella överförbara kvoter hade det varit fantastiskt, det hade släppt alla knutar, oavsett vilken fråga du ställer. Då kan man kunnat styra sitt eget fiske ännu mer – hur man vill fiska, var och när. Det blir mer trygghet med ett sådant system.
Den andra markanta förändringen är att det nästan inte finns några fiskare kvar. Det blir färre båtar varje år i princip varje hamn – och det kommer inga nya. Det är ett hårt yrke och många tycker att de missar mycket hemma. Dessutom kan en fiskare inte bara hålla på och fiska – det är kontakter med Livsmedelsverket, med Havs- och vattenmyndigheten och så vidare, du ska ha koll på zonerna, föra loggbok.
3. Hur tänker du och jobbar ni som fiskare med hållbarhetsfrågorna?
Vi fiskare vill ju inget annat än att fiska så hållbart som möjligt, särskilt vi som ligger och fiskar till vanliga lokala konsumenter för vilka det blir allt viktigare att äta medvetet. Där behöver vi förklara att vi har selektiva redskap som utvecklas hela tiden, exempelvis bottentrålar som inte river sönder någonting på botten. När jag träffar folk brukar jag säga att vi tar besticken men inte duken. Och det är ju någonting som gör att fisken går tillbaka till samma ställe år efter år för vi trålar ju bara på kända ställen där folk har hållit på och trålat i hundra år. Det känns som att vi verkligen är i framkant i Sverige när det gäller de bitarna, vi är betydligt bättre än våra grannländer.
Att vi inte tar vara på bifångsten i dag är däremot något vi måste ändra på och detta med utkast är ett hett debatterat ämne, vi skulle kunna använda den till annat. Vi har en vän som driver fiskaffär uppe i Hjällbo och han älskar att stå där för de tar vara på hela fisken på att sätt som vi aldrig skulle göra. De vill inte ha en torskfilé utan de vill ha en hel torsk. Och de frågar efter saker som en svensk inte har en aning om. Där har vi så mycket att lära.
Sedan tror jag på bättre framtida fartygsbränslen men allt sådant kräver ekonomi så att vi har råd att göra de investeringarna. Och för att få ekonomi så återigen – individuella kvoter.
4. Hur ser framtiden ut för det yrkesfisket?
Jag tycker det ser ljust ut men ska vi kunna locka fler unga människor in i fisket måste det vara attraktiva arbetsplatser, man måste ha vettiga båtar och kunna ge vettiga löner. Får du möjlighet att köpa en båt i dag står den tidigare ägaren kvar på licensen de första tre åren innan Havs- och vattenmyndigheten får fatta ett beslut om att du kan yrka på ägarkontinuitet. Du börjar liksom från noll och har så många grejer emot dig och banken i sin tur har ju svårt då att kunna se något värde i satsningen. Jag vet att detta med licenserna är en jättekänslig fråga för många fiskekommuner – de vill ju värna om sina fiskehamnar men vi kommer inte undan det, det kommer inta vara så många som vill fiska i framtiden. Myndigheterna måste ta sitt ansvar och jobba fram en lösning, både för oss som vill fiska, och för att de som vill sluta och dra sig ur ska kunna göra det.
Vi kan prata om västkusten och att fisket är en viktig del men så är det ju inte riktigt – i Sverige importeras 60 procent av sjömaten. Vi pratar väldigt mycket om lokalproducerad mat men stödet finns inte riktigt här för att skapa de bästa förutsättningarna för fisket. Ibland känns det som att de olika myndigheterna arbetar på var sitt håll, det finns liksom ingen gemensam linje. Men jag tror på sikt att det kommer att bli bättre
5. Vilket är din favoriträtt?
Då är det nog baconlindad grillad havskatt. Så äter du dem med den tunnaste spaghettin och adderar valnötter och ruccola. Och en vanlig klassik hetsås till de från närmaste fiskhandlare. Det är så sjukt enkelt, krävs ingen krydda.
